Onnentunteita – lycklig idag

7 02 2009

Päivä on kääntynyt iltaan ja iltakin on pikkuhiljaa kääntymässä yöksi. Missään ei ole sanottu, että yöllä ei saa kirjottaa, ei ainakaan minulle.

Juttelin nyt illalla pitkään hyvän ystäväni kanssa mesessä. Kerroin hänelle, että olen kopioimassa vanhoja sanasia eli tekstejäni -turhankin päiväisiä monen vuoden ajalta. Kun sain sen tehtyä sanoin  hyvästi vanhalle blogilleni kokonaan ja poistin sen täysin. Se tuntui hyvältä.
Näin se siis kuitenkin alkaa tämä vuosi puhtaalta pöydältä. Sekin tuntuu hyvältä.
Viime vuosi oli monelta osin niin sekava niin hvyine kuin vähemmän hvyine puolineen, että olen oikeasti onnellinen siitä, että nyt on toisin. Työssä on kivaa ja menee suhteellisen hvyin vaikka kipuja toki onkin, mutta jos ajattelen miten oli vuosi sitten, niin silloin en vielä tiennyt, että onko minusta enää koskaan työelämään takaisin.

Laihdutus on nyt tökkinyt ja pahasti. Sille en voi mitään, mutta jotenkin uskon, että koska en ole ollu sinut itseni kanssa niin sekin on asiaan vaikuttanut. Tähän toivon muutosta alkavaksi pikkuhiljaa. Siihen on hvyät mahdollisuudet seuraavan kolmen viikon aikana kun olen kuntoutuksessa. Siellä saan liikuntaa ja ruokailutkin saan puhua millaiseksi itse haluan ja tietenkin haluan dieettiruokaa puolikkain annoksin, jos nyt sen verran pieneen vatsalaukkuuni saisin mahtumaan. Ja se mikä ei mahdu jää lautaselle.

Huomisesta tulee valmistautumispäivä maanantaille. Olen sopinut uimahallireissusta. Siitä onkin aikaa kun uimassa olen ollut. Ja jos menen hallille kävellen niin siitä tuleekin sitten mukava liikunta-annos yhdelle päivälle.

*****

Dagen blev kväll och kvällen vrider sig sakta  mot natten. Det har inte  sagts att man får inte skriva på natten  åtminstone inte för mig.

Jag pratade länge i mese med en bra kompis ikväll. Jag sa till honom att jag håller på att kopiera gamla blogget av texter alltfför flera års tid. När jag fick det gjort sade jag adjö till gamla blogget helt och tog bort den från nätet. Det kändes bra. 
Så börjat det här året till sist  i ett oskrivet blad. Det är känns också bra.

Förra året var  ju i många avseenden så förvirrad i goda och sämre saker, att jag är verkligen glad över att nu är det annorlunda. Arbetet är roligt och går  relativt bra med smärtan naturligtvis, men om jag tänker på vad som var ett år sedan, då jag inte visste om jag kan nån dag arbeta alls igen.

Bantningen har gått dåligt. Det kan jag inte något mera, men på något sätt tror jag att eftersom jag inte var i överrens med mig sjävl så det har påverkat saken. Så jag hoppas att förändringen sker så småningom. Möjligheten i den, eller iaf hjälp i saken kommer jag få i de  kommande tre veckor när jag får rehabilitering. Där får jag motion och vad det gäller en måltid jag få tala om vad jag vill själv, och självklart vill jag ha dietmat för halva dosen, om den skulle passa i min liten magsäck. Och den som inte rymms inte får lämna i tallriken.

I morgon börjar jag förbereda mig. Jag har kommit överrens av en simhall resan. Det är jätte länge sedan jag har varit sist. Och om jag gå dit till fots så det blir en trevlig sport-dos för en dag.

(Desperat försöker jag översätta texten på svenska att jag sku få öve mig, men måste be om ursäkt att de går inte så bra.. Hoppningvis nån dag går det…)
Mainokset

Toiminnot

Tietoja

One response

8 02 2009
Yvonne

Det går så bra så med dina översättningar och jag är så glad för dem! 🙂 Hoppas du orkar fortsätta med det så jag kan hänga med lite. Försöker läsa finskan men det är för svårt :-/

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

w

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s




%d bloggers like this: